Psykologisk trygghet beskriver i vilken utsträckning människor i en grupp upplever att det är tryggt att uttrycka tankar, ställa frågor, be om hjälp och göra misstag utan rädsla för negativa sociala konsekvenser.
Begreppet har sin grund i organisationspsykologisk forskning och har främst utvecklats av professor Amy Edmondson vid Harvard Business School.
Forskning visar att psykologisk trygghet är en avgörande förutsättning för lärande, innovation och samarbete i team. I miljöer med hög psykologisk trygghet delar människor fler idéer, rapporterar fel tidigare, tar större ansvar och bidrar mer aktivt till gemensamma mål. Det handlar inte om att sänka krav eller undvika ansvar – utan om att skapa ett klimat där höga ambitioner kombineras med tillit och respekt.
Studier visar också ett tydligt samband mellan psykologisk trygghet och medarbetarengagemang. När människor upplever att deras röst räknas ökar både motivation, arbetsglädje och viljan att bidra. Psykologisk trygghet ses därför ofta som en grundläggande möjliggörare för andra viktiga faktorer, som lärande kultur, feedback, förändringsförmåga och hållbar prestation.
I arbetslivet är psykologisk trygghet starkt kopplat till ledarskapets vardagsbeteenden – hur chefer lyssnar, ger återkoppling, hanterar misstag och bjuder in till dialog. Det är inte ett tillstånd som uppstår av sig självt, utan något som byggs genom små, konsekventa handlingar över tid.
