Vi är varandras arbetsmiljö

När vi får den frågan blir våra följdfrågor tillbaka:

Vilka förutsättningar har ni skapat i er organisation, i era team och för alla era medarbetare att förstå vilka befogenheter de har och vilka resurser de har att tillgå för att utöva sina befogenheter?
Vilka nyckelbeteenden kommer att vara avgörande för att ni tillsammans ska kunna vara er själva, växa som människor och i er yrkesroll och samtidigt bidra till organisationens gemensamma mål?

Tack Torbjörn Eriksson och vännerna på Tenant & Partners för lånet av den sista frågan. Den är i våra ögon helt briljant.

Utan att svara på frågorna ovan blir det svårt att nå den starka effekthemtagning som uppstår när alla medarbetare tar fullständigt ansvar för att bidra till organisationens gemensamma mål genom att på bästa sätt ta med hela sig själv till sitt arbete.

Vi är alla medarbetare och ledare

”Är du ledare?” – Denna fråga ställer vi ofta när vi är ute och föreläser eller genomför olika workshops och utbildningar, t ex i våra ledarskapsprogram med engagemang och inre motivation som drivkraft.

I vår bok Börja göra – en handbok i ledarskap, medarbetarskap och medarbetarkommunikation skriver vi bland annat om ledarskapets fyra dimensioner:

Leda mig själv – självledarskap
Leda mig själv i samvaro med andra – medarbetarskap
Leda andra – ledarskap
Låta mig ledas – medarbetarskap

För ett par år sedan slogs jag av insikten att alla vi som arbetar faktiskt både är medarbetare och ledare, samtidigt. Utmaningen är att många av oss inte förhåller oss till oss själva som ledare. Orden ledarskap och ledare använder vi oftast kopplat till någon som leder andra och som har en roll där personalansvar ingår.

Under mina år som organisationskonsult och rekryterare har jag haft tusentals dialoger med alla möjliga spännande människor. Efter ett tag insåg jag att dessa möten hade väldigt olika karaktär och när vi pratar om just ledarskap och att vara ledare har jag reflekterat över att de jag träffar som har god självinsikt och som gärna pratar om sig själva ur ett mer objektivt perspektiv ofta refererar till ordet självledarskap.

Då pratar de ofta om huruvida de lyckas leda sig själva i förhållande till deras egna behov samt till deras förmåga att förflytta sig kontinuerligt i den riktning de har stakat ut att de vill röra sig i.

Vad är egentligen självledarskap och medarbetarskap?

Vad självledarskap egentligen betyder är lite ”oklart”, i alla fall när man tittar på begreppet utifrån forskning. Min stora forskningsidol inom arbetspsykologin, Stefan Söderfjäll, har vid flertalet tillfällen skrivit några korta rader om just detta begrepp och det närmaste vi båda kommer i ett försök att definiera begreppet är någonting i stil med:

Självledarskap är att leda sig själv från a till b

I ovannämnda forskningsidols bok: En liten bok om medarbetarskap definierar Stefan och hans medförfattare Christopher Svensson medarbetarskap så här:

Medarbetarskap utgörs av de förhållningssätt och beteendemönster som en medarbetare uppvisar i sitt arbete för att genomföra sina arbetsuppgifter, för att integrera och samverka med sina arbetskamrater och för att vara en del av och representera den organisation som är hans eller hennes arbetsgivare

Sammanfattningsvis kan man säga att det utifrån denna definition handlar om de beteende en medarbetare har i förhållande till sina arbetsuppgifter, kollegor och till sin arbetsgivare.

Gällande begreppet medarbetarskap kopplat till ledarskapets fyra dimensioner handlar det alltså då kanske snarare om vår förmåga att leda oss själva i samvaro med andra och om vår förmåga att låta oss ledas medan självledarskapet mer handlar om vår förmåga att leda oss själva.

Jag är fortfarande i ett ständigt utforskande av dessa begrepp och jag upplever att det finns lika många definitioner av begreppen självledarskap och medarbetarskap som det antal människor jag talar om begreppen med.

Vad tänker du? Hur definierar du orden självledarskap och medarbetarskap?

Vi är varandras arbetsmiljö

Hur jag själv agerar och är i förhållande till mina kollegor, arbetskamrater, kunder, partners med mera är helt avgörande för hur den arbetsmiljö vi tillsammans skapar kommer att upplevas. Tar jag inte fullständigt ansvar för den energi jag tar med mig in i dessa relationer och möten kommer jag sannolikt gå miste om potential när det kommer till att skapa förutsättningar för engagemang, inre motivation, välmående, goda prestationer och hållbara resultat.

Med andra ord: ”sätt syrgasmasken på dig själv först” – dvs ge dig själv möjligheten att vara ditt bästa du så ofta du bara kan. Annars är det otroligt svårt att sätta ”syrgasmasken” på andra.

En gyllene väg för att kunna vara ditt bästa jag är alltså att leda dig själv på bästa sätt från a till b genom att ta fullständigt ansvar för att du har vad du behöver för att må och prestera bra samtidigt. Först då kommer du sannolikt ha energi och starkt engagemang (känslomässig koppling) över för att inte bara engagera dig i dina egna arbetsuppgifter, utan för att även kunna vara en omtänksam kollega och ledare som ser till teamets och organisationens bästa.

Dela gärna artikeln!