Vi springer snabbare men tänker mindre

Det är inte bristen på görande som är problemet

De flesta organisationer gör mycket, ofta väldigt mycket. Problemet är sällan brist på aktivitet, utan snarare brist på eftertanke. Vi upprepar sådant som fungerar, men också sådant som inte gör det. Vi fastnar i arbetssätt som “sitter i väggarna” utan att riktigt veta varför. Vi springer vidare, men blir inte alltid klokare.

Det är här reflektionen kommer in. Inte som något extra, utan som en del av det löpande arbetet. Ett sätt att stanna upp tillräckligt länge för att se vad vi faktiskt kan lära oss.

Att kliva upp en nivå

Reflektion handlar i grunden om att kunna ta ett steg tillbaka och titta på det vi gör utifrån. Att lämna själva uppgiften för en stund och istället rikta blicken mot hur vi arbetar. Det kan låta enkelt, men i vardagen dras vi lätt ner i det operativa. Det som är här och nu och det som ska lösas.

Att ta ett helikopterperspektiv handlar därför om att ställa några enkla, men viktiga frågor: Vad var det som faktiskt hände här? Vad bidrog till att det fungerade, eller inte fungerade? Vad tar vi med oss vidare? Det behöver inte vara stort. Ofta räcker det med några minuter. Men de minuterna gör skillnad.

Reflektion behöver byggas in i vardagen

En vanlig föreställning är att reflektion är något vi gör när vi har tid. I praktiken innebär det ofta att det inte blir av. Därför behöver reflektionen få en plats i vardagen. I slutet av ett möte. Efter en viktig aktivitet. När ett projekt avslutas. Eller när något inte blev som vi hade tänkt.

Ett enkelt sätt är att använda After Action Review, AAR. Det handlar i grunden om att stanna upp och prata om fyra frågor:

• Vad ville vi uppnå?
• Vad blev resultatet?
• Vad fungerade bra?
• Vad kan vi göra annorlunda nästa gång?

Det viktiga är inte att modellen används perfekt. Det viktiga är att samtalet blir av. När reflektion blir en vana börjar vi se mönster. Vi justerar tidigare. Vi lär oss tillsammans. Och vi skapar ett gemensamt språk för utveckling.

Reflektion kräver trygghet

Att reflektera tillsammans innebär också att våga prata om det som inte fungerade. Det som skavde. Det som blev fel. Därför hänger reflektion nära ihop med psykologisk trygghet. Om misstag leder till skuld eller försvar kommer reflektionen att stanna på ytan. Då pratar vi om det som är ofarligt och undviker det som faktiskt skulle kunna hjälpa oss framåt. Men när fokus ligger på lärande snarare än skuld blir reflektionen något annat. Då blir den ett verktyg för utveckling.

Ledarskapets roll

Som ledare har du en viktig roll i att skapa utrymme för reflektion. Inte genom att införa fler processer, utan genom att visa att det är viktigt att stanna upp ibland.

• Att inte alltid rusa vidare.
• Att ställa frågan “vad lärde vi oss?”
• Att visa att även det som inte blev som vi tänkt kan vara värdefullt.

För när reflektion blir en naturlig del av arbetet förändras också hur vi utvecklas. Då blir lärandet inte något som sker vid sidan av, utan något som sker mitt i vardagen.

Vad betyder det för er?

Kanske handlar det inte om att göra mer. Kanske handlar det om att ibland göra något annat. Att stanna upp i slutet av ett möte och att ta fem minuter efter att en uppgift är genomförd. Att ställa frågan vad ni lärde er innan ni går vidare. Små saker i stunden som ger stor effekt över tid.

Så att ni inte springer snabbare utan smartare!