Psykologisk trygghet – vems sociala stöd är du?

Socialt stöd; en av grundstenarna

Socialt stöd är en av de viktigaste resurserna vi människor har för att hantera arbetslivets krav, motgångar och perioder av hög belastning. När vi upplever att det finns människor omkring oss som lyssnar, hjälper, uppmuntrar och delar med sig av sin kunskap blir det helt enkelt lättare att hantera det som är svårt. Detsamma gäller tyvärr motsatsen.

När det sociala skyddsnätet är tunt tenderar problemen att kännas större, belastningen tyngre och livet att målas i lite mörkare nyanser. Det gäller både på jobbet och utanför. Men socialt stöd är inte bara en sak. Forskningen brukar skilja mellan olika former av stöd, och jag tycker att de fyra pratbubblorna i bilden gör det väldigt konkret.

Trygghet & tröst – emotionellt stöd

Vem kan du gå till när du haft en skitdag, gjort bort dig, känner dig osäker eller bara behöver någon som lyssnar?

Feedback & pepp – värderande stöd

Vem hjälper dig att förstå hur du ligger till, ger ärlig återkoppling och påminner dig om vad du faktiskt kan när självförtroendet svajar?

Avlastning & fix – praktiskt stöd

Vem kavlar upp ärmarna och hjälper dig när det kör ihop sig? Tar något från ditt bord eller säger: ”Jag fixar det där.”

Kunskap & råd – informativt stöd

Vem går du till när du inte vet hur du ska lösa något? Vem delar erfarenheter, kunskap och perspektiv som hjälper dig vidare?

Testa ditt sociala skyddsnät på arbetsplatsen

Titta på bilden och ställ dig en enkel fråga. Vilka av dina arbetskamraters namn dyker upp i de fyra bubblorna? Kan du fylla alla fyra? Finns det flera personer i varje bubbla? Eller upptäcker du att någon bubbla faktiskt är ganska tom?

Det ger en enkel bild av hur ditt sociala stöd på jobbet ser ut. Men sedan kommer kanske den viktigaste frågan.

Men vems sociala stöd är du?

Vänd på steken och fråga dig, i vems pratbubblor skulle ditt namn hamna? För socialt stöd är inte bara något vi ska få från vår omgivning. En trygg, välmående och fungerande arbetsplats skapas också genom att vi själva är en del av någon annans skyddsnät.

Att vi frågar hur någon mår och faktiskt lyssnar på svaret. Att vi delar med oss av det vi kan. Att vi erbjuder hjälp när det kör ihop sig. Att vi ger den där återkopplingen eller uppmuntran som gör att någon orkar och vill försöka igen.

Det fina är att mycket av detta varken kräver en stor budget, ett nytt HR-initiativ eller en workshop med färgglada post-it-lappar. Det kräver framför allt beteenden mellan människor i vardagen, beteenden som tillsammans skapar ett starkt socialt stöd. För alla.

Två frågor att ta med till teamet och diskutera:

• Hur ser det sociala stödet ut hos oss?
• Vad skulle vi konkret kunna göra lite mer av för att alla ska uppleva starkare socialt stöd?

Lycka till!