Självledarskap är inte att klara sig själv

Vad är AMO-modellen?

Ett användbart sätt att förstå självledarskap är att se det som ett samspel mellan tre perspektiv som finns i AMO-modellen:

• Ability (förmåga)
• Motivation (motivation)
• Opportunity (möjlighet)

Vi behöver alltså kunna göra jobbet, vilja göra det och faktiskt ha möjlighet att göra det. Det låter nästan självklart. Men tittar vi närmare på de tre delarna säger de ganska mycket om vad självledarskap faktiskt kräver.

Ability – att kunna och veta vart man ska

Förmåga handlar förstås om kompetens. Jag behöver tillräcklig kunskap och erfarenhet för att kunna hantera det som förväntas av mig.

Här finns en tydlig koppling till Self-Determination Theory, SDT. Kompetens är ett av de tre grundläggande psykologiska behov som Deci och Ryan lyfter fram. Vi behöver känna att vi kan hantera våra uppgifter, utvecklas och göra framsteg.

Och där blir Goal Setting Theory, GST, viktig. Forskningen om målsättning visar att tydliga och utmanande mål kan hjälpa oss att rikta uppmärksamheten, prioritera och hålla i ansträngningen över tid. Men målet behöver vara användbart.

Vi brukar skilja mellan olika typer av mål:

• Resultatmål – vad ska jag uppnå?
• Process- och prestationsmål – vad behöver jag göra?
• Lärandemål – vad behöver jag lära mig?

”Öka kundnöjdheten” kan till exempel vara ett viktigt resultatmål. Men vad betyder det för mig idag? Vad behöver jag göra annorlunda? Vad ska jag prioritera? Finns det något jag behöver lära mig? Det är ofta först när vi lyckas översätta organisationens mål till något vi själva kan påverka som de blir användbara i vardagen.

Motivation – att vilja bidra

Sedan kommer motivationen. Jag kan veta precis vad jag ska göra och ändå ha ganska svårt att få det gjort. Också här är SDT användbar. Förutom kompetens lyfter teorin fram autonomi och samhörighet.

Vi behöver uppleva att vi har ett rimligt inflytande över det vi gör och känna att vårt arbete hänger ihop med något större än vår egen uppgiftslista. Det betyder inte att alla arbetsuppgifter måste kännas fantastiskt stimulerande. Men det är betydligt lättare att mobilisera motivation när jag förstår varför något är viktigt, ser hur mitt arbete bidrar till helheten och har möjlighet att påverka hur jag löser uppgiften.

En viktig del av självledarskapet blir därför att inte bara fråga sig: Vad måste jag göra?

Utan också: Vad behöver jag för att vilja och orka göra det bra?

Opportunity – att faktiskt få möjlighet

Och så den del som ibland försvinner när vi pratar om självledarskap: Möjligheten. Jag kan både ha kompetens och motivation och ändå ha väldigt svårt att lyckas. Kanske är kalendern redan full. Kanske har jag tre saker som samtidigt är högsta prioritet. Kanske saknar jag mandat att fatta besluten som behövs. Då är det inte särskilt hjälpsamt att säga att jag behöver bli bättre på att leda mig själv.

Självledarskap sker aldrig i ett vakuum. Organisationen och ledaren behöver skapa rimliga förutsättningar: tydliga prioriteringar, handlingsutrymme, resurser och mandat.

Men här finns också ett eget ansvar för var och en av oss:

• Använder jag det handlingsutrymme jag faktiskt har?
• Säger jag till när uppdraget inte går ihop?
• Ber jag om hjälp, information eller mandat när jag behöver det?
• Eller väntar jag ibland på att någon annan ska lösa sådant jag faktiskt kan påverka själv?